Redan när jag vaknade så kände jag att det var en skitdag. Nog för att hela lovet har varit dassigt, hittills i alla fall. Men idag kändes det extremt trist, speciellt när jag såg att det snöade och blåste. Jippie! Jag älskar påsken...Not. Men dagen verkade ändå bli som alla andra, men jag kunde ju sluta hoppas när det ringde och vi fick veta att det hade hänt en skoterolycka efter bergsvägen (där jag bor). Och man kunde ju ge sig fan på att Henrik var ute med skotern och inte svarade på sin mobil. Men pappa var ju tvungen att åka och hjälpa till i alla fall. Så fick ju veta att det inte var Henrik, men det kunde ju lika gärna ha varit han. Nåja, nu var det inte det. Vad hände sen då? Jo vad ser man om inte ett tiotal bilar som inte borde ha nånting med saken att göra åka upp för vägen för att kolla cad som hänt. Fattar dom trögt eller? Om man inte ska hjälpa till eller nåt så är man ju bara i vägen om man åker dit. Men nu bor man ju i byn så det är ju klart att "alla" måste se vad som hänt. Med vad hjälpte det. Ingenting! Det slutade med att en bil körde i diket så efter att ambulansen hade farit så fick brandbilen dra upp den. Men brandbilarna hade väldigt svårt att ta sig fram. Och vad händer sen när brandbilen har hunnit fara, jo den måste vända om igen för att dra upp polisbussen som har fastnat.
Visst fattar jag att folk är nyfikna och vill veta vad som hänt, men man kan väl för fan vänta i några minuter eller så för att få veta, om det inte angår en själv. Är det verkligen så svårt???
Nog klagat. Vi får väl hoppas att han klarar sig bra. Han levde då i alla fall, även om det inte såg bra ut. Det var andra skoterolyckan den här veckan. Den förra vet jag inte så mycket om men det borde inte få hända så här ofta. Det var ju en kille som dog här för nåt år sedan i en olycka vid kiosken. Jag är glad att dom här verkar klara sig i alla fall.
Alltså en dag som man inte glömmer. Kör försiktigt där ute nu och ta det lugnt!
// Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar