Hurtful

Det gör jävligt ont när man inser att ens vänner kanske inte mår så bra som man trott. Alla har vi det jobbigt ibland och oftast så är det inget konstigt med det. Det finns de som klagar om allt och säger att de mår så dåligt och vill höras och synas jämt. Men det är klart man mår dåligt jämt om man får panik så fort någon slutar lyssna. Jag blir så jävla less ibland när någon klagar över att allt och alla är emot en, jag måste göra det och det, ingen fattar hur jobbigt det är för mig och bla bla bla... Klart som fan att allt känns jobbigt när man har den inställningen och tänker på sig själv. Alla får vi vara egoister ibland, men det finns gränser :D

Nu till saken. Det finns de som sällan pratar om hur de har det, och det är klart att då är det inte heller så många som frågar för man förutsätter att personen mår bra. Tyvärr är det inte alltid så. Nu inser jag att hur mycket jag missat, när jag fyttade hit. Jag blev helt inne i allt som hände här, alla jobbiga grejer, alla skolarbeten, allt. Jag trodde att jag visste vad som hände för de andra där hemma, men nu inser jag att jag har missat en hel del. Även om det är saker som jag inte kan påverka så ångrar jag att jag inte funnits där. För det känns ganska rejält, nu när jag börjar inse hur verkligheten ser ut. Så ni som läser detta, se till att finnas där för dina vänner, oavsett hur långt borta du är eller hur mycket du har att göra. Visa att du finns om nån behöver dig :)

En annan grej som känns rätt hemskt är när man ser hur dåligt en människa mår (fysiskt alltså den här gången) och man kan inte göra ett skit. Det enda man kanske kan göra är att ge en stor fet kram och säga att allt blir bra och hoppas att det hjälper.

Hinner inte skriva mer idag, men jag lever och mår bra än så länge, whatever :D

Hoppas verkligen du är ok och skräm oss inte sådär mer em. Kram på dig :)

// J