Kanske är det just det som skrämmer mig mest, så mycket som han har lidit, men att han fortfarande kan se livet på ett så okomplicerat sätt, jag har aldrig känt den sortens tillit förut. Det gör mig så ledsen att sådana människor som har förlorat allt, ändå kan vara så öppen för kärlek. Medan jag, som har inte har förlorat någonting, inte kan det. The sisterhood of the traveling pants
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar