Nu var man ensam igen. I alla fall känns det så när hästarna har åkt och ingenting är kvar. Minnena finns ju, men man har som levt i en drömvärld när dom har varit här. Perfekta hästar, snälla och lunga på gränsen till lata ;) Men det var precis vad jag behövde och ville ha just nu. Vi har rejsat runt i skogen, klättrar i sandtag, plaskat i älven, hoppat terrängbana, sitstränat och ridit dressyr. Till och med ridit i westernsadel ;D Allt har vi gjort,och jag har aldrig haft så kul, i alla fall inte så länge jag kan minnas. Det är väl det som känns lite skrämmande, att vara tvungen att åka tillbaka ett år till när jag lämnade stället med en stor lättnad över att jag klarat två år. Nu längtar jag så sjukt mycket tillbaka till ponnyerna här hemma på ridklubben. Men jag har inte nåt emot att rida stor häst så länge jag kan lita på dom. Men förhoppningsvis har en del av självförtroendet kommit tillbaka under den här underbara sommaren jag haft tillsammans med världens bästa killar :D
Livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer.
Det gäller bara att ta vara på dom :)
// J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar