Hurtful

Det gör jävligt ont när man inser att ens vänner kanske inte mår så bra som man trott. Alla har vi det jobbigt ibland och oftast så är det inget konstigt med det. Det finns de som klagar om allt och säger att de mår så dåligt och vill höras och synas jämt. Men det är klart man mår dåligt jämt om man får panik så fort någon slutar lyssna. Jag blir så jävla less ibland när någon klagar över att allt och alla är emot en, jag måste göra det och det, ingen fattar hur jobbigt det är för mig och bla bla bla... Klart som fan att allt känns jobbigt när man har den inställningen och tänker på sig själv. Alla får vi vara egoister ibland, men det finns gränser :D

Nu till saken. Det finns de som sällan pratar om hur de har det, och det är klart att då är det inte heller så många som frågar för man förutsätter att personen mår bra. Tyvärr är det inte alltid så. Nu inser jag att hur mycket jag missat, när jag fyttade hit. Jag blev helt inne i allt som hände här, alla jobbiga grejer, alla skolarbeten, allt. Jag trodde att jag visste vad som hände för de andra där hemma, men nu inser jag att jag har missat en hel del. Även om det är saker som jag inte kan påverka så ångrar jag att jag inte funnits där. För det känns ganska rejält, nu när jag börjar inse hur verkligheten ser ut. Så ni som läser detta, se till att finnas där för dina vänner, oavsett hur långt borta du är eller hur mycket du har att göra. Visa att du finns om nån behöver dig :)

En annan grej som känns rätt hemskt är när man ser hur dåligt en människa mår (fysiskt alltså den här gången) och man kan inte göra ett skit. Det enda man kanske kan göra är att ge en stor fet kram och säga att allt blir bra och hoppas att det hjälper.

Hinner inte skriva mer idag, men jag lever och mår bra än så länge, whatever :D

Hoppas verkligen du är ok och skräm oss inte sådär mer em. Kram på dig :)

// J
     

Remember me

Sitter här och bölar lite framför filmer ;) Fan va varmt det är här, jag tror jag måste börja sänka värmen här inne. Det behöver ju inte alltid va + 25 :)

Händer väl inge special just nu. Kanske att man kollar nå mer filmer. Vi får väl se vad vi hittar på, somnar väl framför tvn som igår. Det är inte alltid skönast att sova i sängen faktiskt. Men det var djävulskt varmt :D

Är fortfarande jävligt irriterad och ledsen att jag inte får i min piercing, det är väl fan att det ska va så svårt. Men det var väl kanske meningen som min bästa människa JW brukar säga :)

/ J

So glad we made it!

JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Är vi bra eller! Åtta av åtta klarade hästskötarexamen. Min hjärna är helt slut efter nästan sju timmars provdag. Alltså det är en sån jävla kamp med nerverna det där. Jag var sist ut på foderdelen, och jag kunde nästan inte säga vad nån av alla burkarna innehöll. Havre, krossat korn och timotej var de enda som jag kunde urskilja någorlunda. Det är jävla illa när man knappt vet hur betfor ser ut. Det kändes så jävla kört. Alla andra grejer hade väl gått mer eller mindre ok, men det där var fail på riktigt. Jag fattar fortfarande inte att det blev godkänt. Men vi fick ju inga individuella kommentarer eller så. Jag kände tårarna trycka på av ilska och besvikelse på sig själv. Hemskt å vänta på resultatet sen. Men när de sa att alla klarade det så började faktiskt tårarna rinna av lättnat. Jag trodde att det skulle va så när jag klarat körkortet men det här var fan ta mig värre/bättre. Och då är det ILLA ;D

Nackdelen med allt det här är jag inte får tillbaka min piercing. Fan! Jag måste få tillbaks den, men jag får inte ens igenom en nål. Hur fan går det till, måste brosk va så jävla hårt ;) Det är ju skitfult utan den, hur ska jag klara mig nu :(

En annan, troligtvis bra, sak hände idag också. Det är en från Bemanningsenheten i Gällivare som ringt mig om sommarvikariat. Men jag fick inte tag på henne idag, men det borde ju va nå bra iaf. :) De har alltså läst mitt personliga brev och allt. Jag sökte ju förra året också, men kanske bättre tur i år. Jag får väl hoppas på det.

Nä, nu vill jag fira. Men jag vill hem till Gällivare och dra loss lite på Nex eller Vassara eller vad det nu heter. Jävligt kul förra fredan och nu har jag större anledning att göra det idag, då är det ju typiskt att man inte är hemma i Gällivare. Men det blir nog att dra en sväng med volvon och hämta upp en pizza efter vägen i alla fall. Sen får man se vad som händer i morgon.

Jag måste ju komma ihåg att tacka alla hjältar som hjälp mig i träningen till hästskötarexamen, alla som hjälpt mig med knoppning, longering, svarat på alla frågor och alla som bara hara varit ett jätte stöd. Utan er hade det inte gått :D Hade jag dessutom sovit ensam i natt så skulle jag inte heller ha fixat all press, stress och nervositet. Jag trodde jag var på väg å dö på onsdan, mitt hjärta mådde inte bra alls. Jätteläskigt. Men det blir så mycket bättre ibland när man får va med någon som kan få en att tänka på lite annat och så slipper man va helt själv. Zickan är ju bra han med, men sånna gånger så behövs nåt mer ;) 

Nä, nu ska jag fan sova gott i natt och släppa den där tyngden som man haft så länge. Det är fortfarande många tunga saker kvar, men det blev så mycket lättare att andas när jag fixade det här :)

La in lite snodda bilder, men tyckte de var lite passande. Alla ser rätt packade ut, och ändå var det typ de bästa bilderna. Jag ser fan drogad ut med min svarta näsa på alla bilder ;D Haha ja den gången var rätt kul :)

// J

Catch it

Vojjvoi vad jag är efter :) Jag har hunnit med att blogga om min nya volvo, men inte om att jag fått körkort. Men hehe, fick ju körkortet dan efter att jag köpte bilen. Mission complete, sista barnet i familjen och sista barnbarnet, enligt farmor ;), som tagit körkort. Och precis som bröderna mina, köpte jag volvo innan körkortet var grejjat. H en gul (fräck bil det där, undrar vart den är nu), R en orange (förbannat snygg, och  den står på gården fortfarande) och jag en vit (också rätt fin, men ska se om man kan fixa den ännu snyggare). Nä, jag måste ju säga att det känns rätt bra. Drog ju till Johwal och Patnil i helgen, kunde ju inte låta bli att rejsa runt lite och ösa på med stereon ;) Fast jag måste nog fixa med bas till bilen, det var lite uselt just nu kan man ju säga. Men det projektet får jag fixa senare när tid finns över.

Idag var ju inte en sån dum dag, fast det kändes som att den skulle gå åt helvete. Kom till holmen och började bygga en jättebana kändes det som. Och så fick jag veta att jag skulle rida Vandolf, på hoppningen. Det skrämde mig lite, för det första är han ju ingen lektionshäst (utan marias dyrbara dressyrhäst) och hoppa är väl inte hans talang direkt. Men han är ju så söt. Haha, ja vad ska jag säga. jag är inte direkt bra på det där med hoppning och inte han heller så det blev ju en bra kombination. :D Men jag lyckades tillslut få det lite bättre och det var väldigt kul. Han är fin den hästen, jag skulle väl inte tacka nej till honom inte. Men hoppningen får vi nog bara ha som hobby ;D Sen blir det ju tårta, A gjorde ju en sån snygg avsittning. Bufflan rejsade efter hindret och A bestämde sig för att få stopp på hästen innan väggen. Jodå, han stannade men tyvärr inte hon, som fortsatte in i väggen. Jäkligt kul, eftersom hon började asgarva där nere i sanden. :)

Nä, det här går inte. Jag måste förbereda mig inför debatten imorgon,  få se om jag lyckas köra över Olle med mina fantastiskt bra argument. Vi måste införa dödsstraff i Sverige, det minskar risken att brottslingarna får återfall. Haha, ja alltså slå vad om att jag kommer slänga ur mig det imorrn. Det komemr bli great :D

// J

Baby hurricane

Hey, a funny thing. Jag köpte en bil idag :D Yay! My baby hurricane ;) Nu längtar jag ju hem, fan att jag inte kunde köra hem idag :/ Men fredag då jävlar ska jag hem till my baby hurricane x 3 XD

Nog flamsat, har typ aldrig tid med det här, hinner inte med nått nu för tiden, inte ens mina vänner där hemma. Jag har inte glömt er, hoppas ni vet om det, men förlåt. Fast nu till helgen ska jag hem iaf. See ya guys :D

// J

The way that you know what I thought I knew

Avklarat ännu en dag, och den här dagen gick ju betydligt mycket bättre än väntat. Ridningen på holmen gick rätt bra, för en gångs skull så var min sits bra. Det brukar alltid vara så att jag måste räta upp mig eller liknande. Men se idag satt jag där jag skulle, i alla fall enligt maria, eftersom det inte finns några speglar så såg jag ju inte själv hur jag satt. Men det kändes väldigt bra, jag och Bufflan börjar komma bättre överens nu. Nu vill jag ju inte rida nån annan när jag haft honom så mycket, min Butterfly ;) Alltså det namnet är nog det mest opassande jag hört. Han är väl så lite lik en butterfly som det är möjligt. Men han är fin ändå :D

Hade körlektion idag, gick ju hyffsat. Men jag vill bara göra bort allt det där nu, det är så tungt att ha kvar allt. Jag hinner inte med nånting!! Men just därför borde jag inte sitta här och slösa tid, men om nu människan kunde svara när man ringer så kanske jag kan börja med nåt sen ;) Det är typiskt, ingen verkar svara när det är jag som ringer nu för tiden. Wonder why :)

// J

Heaven help me

Hur kan det bli så, att nåt som är fantastiskt i mina ögon, är något helt annat i andras? Varför är det så, att det jag ser i honom, det ser inte så många andra? Varför är så många rädda, för att se vad hans ögon berättar? Varför är så många rädda, för att lära känna honom?

Människor har undvikit oss och vänt oss ryggen,

andra har skällt ut oss.

Det finns de som har attackerat oss,

förmodligen för att uttrycka sitt hat.

Människor har sagt "dig går inte att lita på",

och "det finns ingen som är så falsk som du".

Men det värsta av allt,

det finns de som inte säger något alls...

Jag ställde frågan idag, varför vänder folk när de ser oss? Och hur kommer det sig att nästan ingen vill ha med honom att göra? Jag har aldrig velat inse svaret, även om jag innerst inne visste det. Jag har alltid försvarat honom. Jag har alltid försökt övertala alla om att hans hjärta är rent, men det är inte många som tror mig.

Jag har så många gånger varit förbannad över hur vissa människor kan vara så oansvariga, hur det kan låta något så farligt hända flera gånger om. Jag har flera gånger sagt att det spelar ingen roll om det är en olyckshändelse, inte när det händer så många gånger, man är lika skyldig i alla fall. Hur kunde jag då själv tillåta något sådant här hända? Jag vill fortfarande försvara honom, och jag gör det, det är inte hans fel att jag har tillåttit det här. Det är inte hans fel att jag har gjort honom till den han är. Den enda som jag inte kan försvara är mig själv. 

 Hur kan det bli så himla fel, när det enda man vill är att göra något rätt? Hur ska man kunna ersätta någons liv? Jag lyckades inte första gången, och jag ser inget sätt att lyckas den här gången heller. Jag borde ha insett det redan då, men jag ville aldrig erkänna det. Det var han, på mitt ansvar, som var en av orsakerna till att en gammal hunds liv försvann för fyra år sedan. 

Jag är så ledsen för det, och för allt som hänt idag. Och jag vet att det är försent för det nu, det som är gjort är gjort. Men jag vill att alla ska veta att jag är ledsen för de som hänt, och att jag kommer försöka se till att det inte händer igen. Om det räcker.

// J